Min kära broder!



Du och jag har alltid funnits där för varann.
När jag grät när jag var liten så tog du min hand.
Kramade om mig så jag kände mig trygg.
Om någon var dum så täckte du min rygg.
Aldrig har jag känt nåt hat i närheten av dig.
Du fick mig att inse att livet är nåt gott ibland.
Om du inte hade funnits och tagit emot mig.
Vad vore jag i dagens samhälle då?
Inte samma som den jag är idag.
Jag har en sak att säga,
jag säger det sällan, inte alls ofta.
Men jag älskar dig innerst inne och
kommer alltid att göra det.

/ Pözz LL.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0